Avtalad tid: 18.30 @ Stora Torget.

Klockan 18.42 infinner sig Frida J.H. på plats.
Klockan 18.48 infinner sig Lina J. på plats.

Helt enligt tidsplanen.
Ibland kan man ju undra om vi växte upp i fel ända av Europa. Punktlighet är för idioter. Det vet alla tidsoptimister och sydeuropéer.

OCH DET REGNAR. Inte undra på att Jocke Berg och co blev deprimerade.

Jag gör det själv. Formaterar om min dator. Efter att såklart ha suttit i ett samtal i 40 minuter med Sony Vaio-supporten för att ta reda på vilken åtgärd jag skulle göra... Och det värsta var inte skavsåret jag fick i mitt vänstra öra, utan det slog mig; Hur kallpratar man med någon som sitter i en support?! När ens dator hänger sig stup i kvarten och inte ens vill stänga av sig utan det tar 3-4 minuter och man sitter där i telefonen, tyst och väntar, vad säger man då?

För total tystnad, den är otroligt awkward måste jag säga. Fruktansvärt awkward. Jag försökte mig på något i stil med "Men om jag nu måste lämna in datorn, blablabla", men annars då? Vad säger man? "Vilken sorts kaffe dricker ni på jobbet?" "Långt kvar till lunch eller?" eller är man modig och slår till med "Vad tycker du om att Piratpartiet får mandat i EU-parlamentet?".

Vill jag inte ha något i mitt rum, då ställer jag det i ett annat rum så någon annan får störa sig på det.

I detta fallet, min TV i vardagsrummet på övervåningen. Och till vinden tar jag fyra kartonger med skit; böcker (vem läser böcker när man kan se på serier?!), skolkataloger, videospelare, en lampa och ett bord som av en mystisk anledning hamnat i mitt rum. Det är med andra ord fler än jag i detta hushåll som delar min filosofi.

Att min MP3-spelare är min baby är känt sedan tidigare. Men utan mina hörlurar är jag chanslös. Som en Akilleshäl. Därför vill jag skjuta mig själv i huvudet varje gång jag måste stoppa in ett par fucking Koss-lurar i öronen istället för mina Creative-bebisar. De är kvaddade. Jordens undergång är nära.

Så vad är receptet på att göra mig pissed på riktigt?
Pissväder, PMS, att ha för stora Koss-hörlurar med kasst ljud och som är så stora att det viner i öronen av vindmotståndet så man knappt hör musiken, jag hatar Koss, jag får inte ut någon garanti hos fucking jävla OnOff här i Kalllllstadddddd för att det gått mer än äckliga 3 månader.

Pissed off.

En konstig, men quite underbar känsla. Rekommenderas varmt.
Att ha sitt rum fyllt med sina egna saker igen, all of it, är lika underbart.

Nu ska jag ner på stan, och den här gången, då är det inte Jessheim Storsenter vi talar om.

Istället för mitt sentimentala farvälinlägg. En människa som ser ut som Sune med downs syndrom och är lite mer hattmänniska än mig. En skön jävel.

Och ikväll doftade syrénerna lite extra här i Norge.

Counting down: 3 nätter, 2 arbetsdagar och alldeles för lång tid kvar.

Kokar man potatisen först, innan man steker den? 

- Packa.
- Ett samtal från mamma med en vädjan om att jag ska med och gå Vårruset med henne och hennes jobb. Eh...