Noterat är att Ticnet säljer biljetter till Beyoncés kommande konserter i Stockholm och Göteborg. Noterat är också att du kan välja mellan 3 olika specialpaket.
Meet & Greet för futtiga 15250:-
On stage för 10k
och Hot Zone 1 för 7,5k.

Värt. När bokar vi?

HELL YEAH!

För första gången på riktigt länge kände jag mig så lättad när jag vaknade. Hur trött jag än varit idag, har jag inte varit på så här bra humör på länge. Amy Winehouse - Tears Dry On Their Own, en favorit feelgood-nystartslåt, på alldeles för hög volym. Jaaaa, allt känns lite härligare! Städa lägenheten blev roligare.

Och nu, ja nu ska jag gå till gymmet. Det här är bra! Skitbra!

(Och gissa om jag skrattade högt när jag loggade in på MSN och ser att den enda personen som skrev var... ja just det! Ironiskt isn't it?!)

Kanske denna gången. Kanske finns namnet där. Online. Nej. Men vad är jävla MSN egentligen? Nej. Det är svårt ändå. 

Radiohead - Bullet proof.. I wish I was / Fake Plastic Trees.

Dags att sova. En sista gång bara. ... .. Usch. 

Och man överväger att avstå i en tiondels sekund. Utifall att. Sedan högerklickar man. Raderar. Och därmed hindrar man all typ av ja.. infall att vilja starta en konversation i något slags desperat försök att återställa en redan förstörd vänskap. Sådär stel och främmande som bara blir till ett skal. Sorgligt.

Nu funderar jag mest över varför det tog mig så lång tid. Och varför jag var tvungen att gå så långt. Det här är allt annat än hälsosamt... 

Jag vs Normalt Humör. Nä. Inte riktigt. Många, långa köer på morgonen. Väldigt många. Långa... Jag stod inte i slussen, utan i ansatteslussen, (tiny difference), dvs gjorde inte ett skit mer än att titta på de andra när de slet arslet av sig.. HAHAHAHAHAH. Det var en bra dag. Feta cash. Och LÖNING! Det firade jag med ett wienerbröd och påfågelörhängen.

Ju närmare jag kommer lumpen, desto mer vill jag inte dit. Just nu är det något av det sista jag vill göra. Hela det militära har slutat locka, som om det är något utav det förflutna. Och det är kanske precis vad det är. För ett år sedan skulle jag inte kunna tänka mig något annat, det var något jag var tvungen att göra. Men nu har alla militärminnena svalnat så pass mycket och jag kanske har växt ifrån det. Det finns fruktansvärt många fördelar med det, och när jag väl är där har jag säkert otroligt kul. Det kommer jag ha, det vet jag. Men med allt annat som jag vill göra så känns det som att... man har inte all tid i världen, trots att alla säger att det är så. Jag, med min åldersnoja framför allt, är bara stressad och känner att det nästan är ett hinder för allt annat på min "att göra innan jag är 30"-lista. Även om det är en once-in-a-lifetime-opportunity.

Det är svårt det här med val. Jobbigt.

Whatever. Gråter gör jag åtminstone. Om man vill vara en Drama Queen. Lily Allens nya dunkar friskt (väldigt skönt album) och nu har jag sett klart Six Feet Unders första säsong. Mina partners/sambos/barn är på Storsentret och handlar. Kommer snart hem med säsong 2 till min söta seriesamling. Det är kkkkkkul med serieboxar.

Nu hoppas jag att jag får ett samtal med ett positivt svar, för då börjar det röra lite på sig här. Lite flytt för min del. Men inget är spikat än. Jag håller tummarna bara. På tal om att röra sig, jag och Moa var über och skaffade gymkort igår. Vi skulle tränat också. Men nu är jag sjuk/syk/psyk. Så nä. Men när hon är hemma igen så.

1. Mina byxor. Kommer in på damtoaletten där jag möter Inez - hon som var med under själva incidenten - och hennes väninna. Inez hälsar glatt på mig och förklarar för sin väninna att "det här är tjejen jag berättade om förut". Stisse hälsade på mig när han kom till jobbet med att skaka hand och ropa "Grattis Frida!".

2. Min påstådda romans med den tvålfagre smörb*gen R. Ett pracital joke som gick snett. R är då en solbränd vältränad kille med blonda slingor i håret och ett ständigt Colgate-leende klistrat i ansiktet. Alltså en typ som jag numera (sen jag ransakade mig själv där i mitten av hösten) aldrig skulle dejta. Det bådar inte gott. Framför allt inte när hans bästa polare tror att det är sant och berättar för alla.

Så är det att vara kändis på jobbet.. EHE.

Att inse att det är en själv som är idioten får mig att tycka att jag förtjänade de där tre veckorna av huvudbry. Fröken Bulldozer var i farten igen. Jag kommer nog aldrig lära mig sluta såra folk på fyllan...