Så nu måste jag duscha. För att få testa alltihopa. Det är ett måste när man köpt något. Man måste testa det. Med en gång... Eller hur?!
Toni&Guy-schampoo och balsam. Lee Stafford-mouse och annat krafs. Fina grejer det. Hoppas jag....!? Lyx är bra ibland.

Sen ska jag gå och äta upp mitt hår för det kommer lukta så delicious!

Mowgli: "EEEETA MYROR?!"
Frida: "EEEETA HÅÅÅÅR?!"
Baloo: "Kittlar dödsskönt i kistan!"

Eller nä.

OBS OBS OBS; "testa när man kommer hem"-regeln gäller inte för alkohol. Eller?
HEHEHEHE.

Gör den inte det? Försvinner min bild? Eller ser bloggen helt miffo ut?

Okej.
Det är era datorer det är fel på i sådana fall. Era datorer är dåliga. Små små små. Min är bäst. Bäst bäst bäst. Så det så! Stor och fin. Nätt och rar.
Min bebis-Vaio.

Btw; Systemet 2 gånger idag. Nu var jag inte lika lost. Nu kände jag mig som en erfaren Systemet-människa. Inte som en alkoholist. Men erfaren. In you face, MFs.

Skönare cover får man leta efter. Yael Naim - Toxic.
Sitter hos Malin och ska bege mig in till stan och ta min Systemet-oskuld. Sådär... 26 dagar efter min 20-årsdag?! Pinsamt. Ikväll är jag öppen för förslag och imorgon är det dags att supa med Sneseglargänget eftersom Taba fyller 20 "barre". Det ska bli fuuuuuuun. Av med skallen!

Tingeling, som Mangan skulle sagt!

Det är lätt att glömma hur skönt det är att vara hemma förrän man väl är där. Att jag får sitta på mitt egna rum, alldeles avskild från allt som har med Norge och andra människor att göra. Mysigt att träffa familjen igen också. Resan hem spenderades med Taba som var snäll nog att ta en omväg via Oslo och plocka upp mig.

Nu ska jag försöka packa upp mina kläder. I huvudet finns Wonderwall och diverse andra trevliga Oasis-låtar och andra intryck från igår. Det är trevligt. Inser att jag verkligen behövde Sverige igen. Bort från Norge. Bort bort.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om konserten igår. Men jag tror inte jag tycker den var så bra. Jag väntade mig inte att den skulle vara strålande, men Oasis förtjänar ju de sågningarna de fått. Utan att det riktigt överraskar någon.

(Bild från Aftenposten, läs deras recension här.)

+ Ljudet var helt okej
+ "Wonderwall". Klyschigt nog. Även om Liam stoppade hela låten efter en vers för att klaga hos ljudteknikern. "Morning Glory" var ösig!
+ Norrmannen som bjöd oss alla på sprit för flera tusen.

- Setlisten var dålig
- Bandet var tråkiga att titta på. Man räknade nästan minuterna?
- Arenan hade ingen garderob
- Att Liam stoppade "Wonderwall" för att klaga hos ljudteknikern. Arrogante jävel.

Fråga: Varför gick jag och gnolade på "Live Forever" resten av kvällen, när den inte ens var med på konserten?

Nästa konsert: Sébastien Tellier 3/2.

Inget går upp mot en konsert. Aldrig. Det är en slags eufori som råder. Alla tusen i publiken är där för en sak, att rocka loss till ett och samma band. Man kan inte inse annat än att stämningen är på topp. Finns inget som en konsert live. Absolut inget annat. Det är då allt gammalt groll bara dör inombords och du känner all lycka. Som ett nirvana. Hehehe. Först ut av alla band i år;

OASIS. FETT NICE!

Först ut; Mitt hat mot hårda bananer (HEHEHEHE). 

- Jag har insett, ju mer jag käkar müsli hur förbannat jävla mycket jag hatar de hårda bananbitarna! Tydligen verkar jag vara ensam om det dessutom. Så vad är det för fel på er andra egentligen?! Man tar en sked med gooood fil och lite havreflarn och russin och annat mjukt lätt-tuggat krafs - passande en pensionär - och sen, så kommer det; *CRUNCH*. Efteråt har man ont i tänderna för det kom en bananbit med en densitet som diamant och förstör hela matglädjen. Kul. Eller kuk kanske jag ska säga. Bananer - kuk, ja ni fattar. Hahahaha. (Övertrött jag vet). 

 -  De som luktar äckligast på flygplatsen är gubbiga polacker som varit här och jobbat. Och nu tror ni vi snackar fördomar här! MEN DET GÖR VI INTE! Jag är där, jag ser dem. Jag ser deras jävla pass och nog banne mig luktar de likadant allesammans; ingrodd svett, lort, rök och sprit. Inga undantag. Någonsin. Dessutom har de alltid med sig en massa vodka hem. Credz för det dock. (Jag ser raddan av hatmejl mot mig och min släkt och vänner och alla i Jessheim växa...).

-  Oasis imorgon, jag taggar med... allt utom Oasis? What?

- Har börjat knäcka i fingrarna på heltid. Knäck knäck. Knäck knäck. På alla möjliga sätt och vis. Dålig ovana. Måste sluta. Sent nyårslöfte kanske? .... Kidding, kidding. 

- Jag kom inte ihåg namnet på en kollega som jag pratar med nästan varje dag, jämt och ständigt. Han: "Tjeeeeeenare Frida!" Jag: "Tjeeeenare ... eh.. du!". Vi har dessutom namnskyltar... 

Edit: Stefan.

Elin och Andreas harvar Guitar Hero WT och spelar 30 Seconds to Mars - The Kill. Jag funderar på att leta upp en kökskniv om de misslyckas med låten en gång till (4-5 gången?!).
Men det gav mig några minuter till att fundera på vad jag skulle klassificera denna typ av rock på ett mer övergripligt. Rix FM/Hollywood-Emorock. Eller något. Kanske? Ja.

De vet fan ingenting. Och det gör jag. Pretto och bäst som jag är.. HEHEHE.

Och kön var oändlig. Så vi skippade SMK, sålde de biljetter vi hade och vandrade omkring i slaskäckelpissvädret i Oslo och satt på diverse pubar. Kanonkväll ändå! Idag var jag en zombie på jobbet.

Tydligen så fyllesmsar jag på äkta svorska numera. Intressant.