Idag har jag klarat ett viktigt prov. Jag fick precis godkänt, kanske för att jag slarvade ganska mycket. Först skulle man läsa igenom 1 miljard sidor inför provet, det tog kanske 30 min för mig som slarvade, och sedan svara på 20 frågor om texten samtidigt som man hade tillgång till texten under testet. Efter 45 min var jag klar medan det var andra som satt i 2-2½ timme med texten och testet.

Nu är dock alla papper klara så det ska bara lämnas in så får jag min lön i oktober. HURRA! Ut och köpa mig något som belöning imorgon för nu är oron över. (Tillfälligt åtminstone.) På fredag har vi ett av de viktigaste deltesterna. (Där tilltar oron). Sen är det ut ut ut med Malin och Elin och massa kul folk. HURRA!

Fet träningsvärk i benen idag. 2 mil på 2 timmar och 10 min igår. En redig promenad. Idag har Elin och jag matat änderna i sjön och gått 1 mil. Se vad duktig jag är. Fast mitt knä skriker fortfarande smärta. Imorgon blir det vila.

Nu ska jag dricka te och se på EN NY SÄSONG AV DESPERATE HOUSEWIVES!!! (Jag typ bara dör nu lixom, väntan är såååå över). 

Eh.. ja. Sa jag att det var kul på utbildningen idag? (Elin slog nästan A mellan benen när hon checkade honom. Bland annat. Hon grämer sig fortfarande.)

Det var det. Imorgon ska vi släcka bränder och prova uniformen. Påfredag kommer Malin och vi ska på husfest. NICE!

Man har ju inte roligare än man gör sig. Så tänkte i alla fall vi. Därför gör vi det alla småtjejer (och stora?) gör när de har tråkigt. Vi sminkade oss lite, körde med punk och 80's tema (jo faktiskt, ser du inte det så kan du ju typ... dö?) och körde på Madonnas 80-tals hits. Fett nice.

... såg ut så här.
Imorgon är det back to the airport. Nice!

(Hur ofta hamnar man så rätt att helgerna är tråkiga och vardagarna är kul? Nice var ordet.)

Helger är inte spännande här. Fruktansvärt tråkiga faktiskt. Utbildningen är kul, man träffar roliga människor, man lär sig nya saker både praktiskt och teoretiskt. Man hör folk med roliga dialekter och det är som att de kommer från en annan kultur (nästan).
Men helgerna är alltid, trots att detta bara är min tredje sen jag kom hit, tråkiga. Man sitter inne, går en promenad, läser, ser på film, skåpäter det lilla vi har och inte så mycket mer.

Man vaknar tidigt eftersom det inte finns någon poäng att vara uppe sent, och tvingar sig själv till att ligga kvar minst 1,5 timme, bara för att. Idag fick jag för mig att gå ut och gå, i brist på annat. Klockan 10 på morgonen. I två timmar. Kommer hem, äter lunch med E&A, ska se på Batman med Elin, tröttnar efter 10 min eftersom jag inser att jag fortfarande hatar Hollywoodaction och superhjältar, och lägger mig i soffan och halvsover.

Undrar hur resten av dagen kommer att se ut. Jag måste fylla i massor av papper som ska skickas hem till administrativa ställen i Sverige sen också. Roligt.

Ge mig måndag.

Elbow - Grounds for divorce

"Mondays is for drinking
To the seldom seen kid"

Spiken i kistan.

Dagen har bestått av guidning på flygplatsen, och genomgång av diverse maskiner och sådant man kommer i kontakt med när man jobbar. Skönt att slippa vår lektionssal som ligger i en terminal ganska avlägset från den allmänna flygplatsen och se flygplatsen med "nya ögon". Haha. Ser mer och mer fram emot att få jobba där, framför allt eftersom det är liv och rörelse där hela tiden.

Mitt uppe i allt trodde jag att jag skulle få ett nervsammanbrott. Själv var jag i tid efter lunchen, men några av grabbarna var 2 min sena så jag väntade på den sidan av säkerhetskontrollen där vi måste ha med oss en "ledare" för att få tillgång till, dvs den sidan man är på när man checkat in sig själv och bagaget. Det sa jag till J i min grupp som gick iväg och sa att när jag hjälpt dem till rätta så skulle jag komma tillbaka. Efter att ha krånglat ordentligt med diverse personal och frågat runt så fick jag svaret att bara vår gruppledare kunde släppa in dem. Jag hittade tillbaka till min grupp och frågade min ledare om han kunde hjälpa grabbarna på utsidan så att de kan få komma in. Hans svar löd att "Nej det kan jag inte för att de var sena och nu får du också gå för du är också sen. Du kanske kan få komma tillbaka senare".

Höll på att smälla av då. När jag själv var i tid och sprang omkring och försökte hjälpa mina vänner så fick jag en bestraffning för det. Värre blir att om man missar något så får man gå om kursen, eller åtminstone den dagen av kursen. Det kan dröja månader. Så jag fick gå ut i vänthallen till grabbarna som var minst lika förvånade och upprörda som jag själv. Första tanken som snurrade i huvudet var att "Okej, nu åker jag ut på det här. Så här går det när jag försöker vara snäll mot folk". Jag skickade ett argt sms till J och sa att han måste prata med ledaren och säga att jag måste få komma in eftersom jag faktiskt var i tid.

Vi väntade i 20-30 min, då J ringde och sa att han förklarat situationen ytterliggare en gång för gruppledaren som insett att jag inte alls hade gjort något fel och som släppte in oss i säkerhetskontrollen. Han skakade till och med min hand och bad om ursäkt och förklarade att han missförstått hela situationen samt att allt var lugnt. Då lugnade jag ner mig några kilon och dagen var räddad. Haha.

Lustigt nog sitter jag och lyssnar på DOJD-skivan när jag läser detta på PSL. Kent ska släppa en box med alla skivor, en 96-sidig bok av Jan Gradvall och massor av outgivet material. (Nu samlar jag upp mina hakor från golvet...)

Sannerligen en utav de trevligaste nyheterna man kan få. Men problemet är ju att jag redan har alla skivor. Vad fan ska jag med boxen till? Titta på? Visserligen har jag inte boken och de outgivna låtarna men jag vet inte om jag verkligen vill ha dubbla ex av alla skivor. Utom DOJD som jag då får 3 ex av. Dock, så känns 399 inte farligt dyrt.

Så här skriver de i pressmeddelandet. Lägg märke till det fetstilta.

"Vi är väldigt stolta över att kunna presentera en halvtidssummering av vår så kallade historia i den här boxen. Vår traumatiska ungdom, tveksamma mognad och motvilliga medelålder. 133 låtar, bland dem en massa demos och saker som ingen av oss i bandet hört på många år, eller ens visste att de existerade. För oss är alla de här sångerna framför allt tidsdokument. Ofullständiga fragment av de lögner man en gång byggde ihop till sin självbild. Det finns så otroligt många minnen och historier, roliga, patetiska, bisarra och sorgliga, förknippade med tonerna. Tack till alla er som lyssnat, köpt skivorna och besökt konserterna"

Vilket betyder att det ska sluta på... 20 skivor?!

Under 24 min för första gången nu, på sträckan 4,8 km. Jag är fett nöjd. Mycket för att rundan består av 60% uppförsbacke. Mest för att jag pressat tiden 3,5 min sen första gången. På en vecka. Fett bra. Under 20 är målet. Dit är det långt kvar. Framför allt om mitt knä ska börja jävlas igen. Jävla knä.

Jag har blivit vig också. Nu kan jag sitta ner på backen med bena sträckta framför mig och krama händerna runt fötterna och lägga huvudet på knäna. Fucking great.