Och jag vill bara fly fly fly, när allt lyckats bli en enda soppa. Om två veckor börjar äventyret och jag är inte hemma förrän i slutet av Oktober. Det skrämmer mig inte ens. Det lockar.

Men jag var nära att skaffa mig en ansiktsbok igår. Tur att bibeln fanns där för mig när jag kom hem sen.

Idag rodde jag i ekan för första gången på hela sommaren. Eller ska jag säga hösten nu? En hel kilometer motströms (gör jag det en gång till så spöar jag nog vilken jävel som helst sen med mina feta biceps.) med en smaklig Malin, hemmaäpplen och sommarklänning som last. Sommarklänning ja, för sista gången i år antagligen. Hösten är ju på väg och barnen går i skolan. MEN DET GÖR INTE JAG!!! Mowahahahahaha.

Nu har Johan och jag städat klart det som såg förjävligt ut när päronen varit i whiskeyns hemland. Nu kommer de nog snart. Och ja, vi har vattnat katten och matat blommorna. 1 miljard gånger. Minst.

och är social, går ut och festar lite. Det är trevligt. Men vem fan blir lullig efter 1½ glas vin?!

Arbetslöshet är inte bra i längden. Ack. Snart kommer Malin och jag har blivit kär i brittpop igen. Om jag nu slutade vara det någon gång.
Arctic Monkeys - Do me a Favour. En gammal favorit. Tror bestämt att jag vill tillbaka till London igen. Utan att veta vad jag har där att göra. Britterna talar ju ändå inte brittiska. I allafall inte i Camberwell. Någon form av gangstasludder möter onykterläspandeharmynt brittiska. Men nästa gång, då ska jag inte vara i Camberwell. Det blir något annat. Något som inte kan jämföras med ett nedgånget Kronoparken.

Här talar vi om att vara überbritt. Jag vet inte om jag tycker det är bra att de ser ut som små avkommor till Beatles eller inte. Men det är ju så mycket brittpop det bara kan bli. Ena halvan är dessutom Alex Turner från Arctic Monkeys. Och svag för brittpop som jag är tycker jag att det här är helt kalas. Standing Next To Me heter låten.

Se där. Varje dag lär man sig något nytt. Som att Roach inte bara betyder kackerlacka. Det betyder också mört. Undrar vad bandet har tänkt sig. Papa Roach alltså. Personligen skulle jag köra på Pappa Mört. Får mig att tänka på den där låten "Och Pappa Haj, dudududududu. Och Mamma Haj, dudududududu." Ja ni vet.

Idag cashade jag in 1700 för Coldplaybiljetterna. Nu svider det inte så mycket. Inte förrän jag får läsa de strålande recensionerna och höra allas glada berättelser om hur bra konserten var och hur stämningen var magisk. Life sucks sometimes.

Insåg mitt under storhandlingen på Coop att jag inte är kry. Att jag håller på att bli förkyld. Sjuk. Som ett litet barn. Som en man. Bara tanken fick mig att känna mig ännu mindre kry. Till slut hade jag jätteont i huvudet, var trött och när jag slog foten i kundvagnshjulet för femte gången ville jag bara lägga mig ner på backen. Som ett litet barn. Jag ville bara skrika "Jag är sjuk, jag är för svag för det här. Jag vill hem och äta kiwi!!!". Ja, mamma köpte massa kiwi åt mig. Jag fick henne till och med att köpa Godmorgon-juice med saftigt fruktkött istället för pissäcklig Bravo-juice som är vatten med apelsinsmak. Nu avnjuter jag Echinacea brustablett, Ipren samt Yogi-te som smakar nyklippt gräs. Hurra.

Förresten satt jag klockan på halv 5 förra natten. Bara för att kolla på Nystrand i finalen på 100 m fritt. Han kom 8. Det betyder sist. Men det var en fin insats.

Konstaterar fortsättningsvis att jag bara ser på sport under OS och friidrotts-EM/VM. Höhö. Men jag njuuuter ju så av simmarna nu. Tänkte skriva något om att det är som porr på bästa sändningstid. Men det känns lite magstarkt. Inte så... vuxet. (Å andra sidan är jag inte med i vuxenvärlden på det mentala planet heller).

Men ta Gyurta. Oen. Ta någon lite söt prettoamerican eller aussie. Det skulle inte sitta fel som med en kanelmacka i handen på mig inte. Yum yum. 

Kom för övrigt fram till att jag saknar att träna simning. Det har jag inte gjort sen 7an. Men jag saknar det. En framtida syssla i Norge kanske? Hmm Hmm Hmm.  

Simning.

Invigningen var maffig och fick mig verkligen att tappa hakan. Men nu tittar jag på simningen som jämsides med friidrotten är det mest intressanta man kan titta på i sportväg. Inte bara för att det är kul att titta på och att jag själv simmade en gång i tiden. Men har man som kvinna, en gång tittat på simning och sett de manliga simmarna, då slutar man inte titta. Inte för allt i världen. Och jag som inte ens gillar biffar. Här snackar vi virila, långa, muskulösa män.

Raaaaoor.

(Nu skulle jag egentligen satt in en fin bild för att bevisa min poäng. Men jag orkar inte. Måste. Kolla. TV. NU. Ni med. Skynda skynda.)

Gått låtts åff stoff too dooo.

Vill inte. Måste. Vill inte. Måste. 

Förresten, säljs Muminkakor fortfarande? Jag vill ha en Snorkfrökenkaka. Jag brukade bita av benet på dem när jag var liten.