Det gick bra. Det gick helt okej faktiskt. Över förväntan. Fy fan vad bra jag är. Bwahaha. Scenskräcken kan ta sig. Med lugnande piller övervinner jag världen.

 

Musikskolan; Burn in hell!

Om en timme ska jag sjunga en ynka liten kort låt i caféet på Museet och jag vill ta livet av mig just nu. Scenskräcken är påtaglig och jag småsvettas redan av nervositet. Kunde jag inte få hålla tal eller sjunga en duett eller jonglera med knivar istället?

Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Inte solo. Inte inför alla andra som är mycket bättre än mig på att sjunga. Man får mindrevärdeskomplex av sån här skit. Jag kommer att kissa ner mig on stage.

Scenskräck. Scenskräck. Scenskräck.  

 

Den här bilden får sammanfatta kvällen. Tilläggas bör att han också drack 75 cl outspädd saft i tron om att det var blandat med vodka. Sicken kille!

Jag snor hej vilt från PSL-bloggen såhär men jag tycker det här är så mysigt och så bra. Det är enligt min mening väldigt mycket José González över det hela. Eller i alla fall över gitarren. Men hennes röst är väldigt vacker.

 

 Kör jag en omgång Sudoku. Rekordet är 5:40 4:45 på svår nivå.

Mylo - Emotion 98.6

Och nej Erik, du får inte tillbaka dina skivor snart.

Efter en lång lång sovmorgon, en trevlig sångektion som gav mig mer ångest inför lördagen, lite komposition då jag äntligen förstod hur jag skulle fippla iordning noterna och en smoothie med Alex, så är det dags att ta fram den ettrige bosniern inom mig;

Basket med Erik och co blir nu. TJIPP!

..På Coldplay den 18 september i Globen?

 

Så där efter att ha spenderat de närmsta 2 veckorna uppe till efter kl 2 på natten samt mer eller mindre tidiga mornar, mängder av skolarbeten och annat som ska fixas, är man rätt sliten. Så att man inte vet var man ska göra av sig och kan somna lite närsomhelst. Men nu, när allt är över. När jag inte behöver lyfta ett finger så får jag sova. Jag får sova jättemycket och jättelänge och det ska jag fanimej göra.

Borgmästarholmen med klassen är inga fel. Men efter 5 timmar i solen och lite kir är jag trött och pianospel på det är jag trött. Nu ska jag vila och sedan promenixa med Snufsen. 

 Edit: Det blir ingen promenad. Jag däckar framför TV'n i sängen istället. Schåva järnet.

Tog en titt på mina betyg nu och inser att jag borde pluggat mer. (Ja självklart borde jag det herregud. Man kan aldrig plugga för mycket. OMG PLX!) Resultatet som kommer att komma är inte vad jag skulle vilja kalla bra. Det är knappt godkänt.

 Men efter tre år på äckliga motivationsförstörarutbildningen TIME så får man väl säga att

"Jaha, I didn't see that one coming" förrän i mitten av tvåan. Trean fuckade upp sig totalt. Jävla skitår. Blä. Jävla skoltrötthet. Och jag vet varför det blev såhär. Ja, det är mitt fel alltihop och blablabla. Men nu ska jag klaga av mig och försvara mig genom följande:

1. Vet man inte vad man ska bli är det jävligt svårt att lägga ner sig. Jag kan inte göra något om jag inte har ett tydligt mål framför mig.

2. Det är väldigt svårt att plugga i ämnen man inte är intresserad av. Jag bryr mig inte om Virtuella miljöer, Programmering, Databas, Kemi eller Fysik mm. Men det tar ju upp såpass mycket av utbildningen så alla andra ämnen blir lidande. Man är skoltrött 24/7. (Sånt man skulle tänkt på innan. Men vad fan visste jag? Jag gick på Gruvlyckan där matten låg på sexans nivå under 4 år)

3. 2950 poäng är mer än 2500. Det är nästan 20%. På en linje med pluggämnen. Med en klass full av "Jag var bäst i klassen." . Nog fan att man blir trött då.

4. Jag gillar inte ens naturvetenskap eller teknik. Jag hatar det. Det är pappas fel. Alltihop.

Slutsats: Jag skulle gått Sam-Media. Eller Estet så jag kunde bli kickass på piano och sång och blivit med min jävla scenskräck och latjat i tre år.